holmcamilla

För varje sekund som går får jag starkare och starkare känslor för honom, vilket suger på ett sätt då det gör allt så himla komplicerat. 

Jag bor i Göteborg, och han i Rock Hill. Jag i Sverige, han i USA. Jag i Europa, han i Amerika. Vi bor iallafall på samma planet. Antar att man får försöka vara glad för det lilla i livet. Men jag funderar mycket på hur det här skulle fungera. Vi har inte riktigt pratat om det ordentligt ännu, vad som kommer hända när han åkt och så vidare.. Det enda vi konstaterat än så länge är att det kommer vara konstigt att vara ifrån varandra och att vi kommer sakna varandra. Vill verkligen vara med honom, han är en så otroligt fin människa. Tror aldrig jag har skrattat med någon så mycket som jag gjort med honom. Därför suger det så himla mycket att avståndet ställer till så mycket för oss. 

Undrar verkligen vad detta kommer bli..