30
Idag fick jag feeling att komma tillbaka hit igen. Har alltid gillat dagbokskonceptet, men tappar alltid bort anteckningsböcker, eller så glömmer jag bort dom helt. Så jag tänkte att det kanske blir lättare här, på cyberspace, då det alltid finns närvarande år 2017. Sedan är det alltid kul att kolla tillbaka på vad man gjorde, eller hur man mådde och tänkte så detta blir väl min lilla hemliga internetdagbok antar jag.
Så var är nytt då sedan jag senast skrev här?
En himla massa förstås, då senast jag skrev ett inlägg här var i slutet av 2014. Då hade jag bott i Göteborg i cirka ett halvår. Flyttade hit med min älskade Hanna i Augusti 2014. Började på Göteborgs Folkhögskola i slutet av samma månad, började jobba i Annedals hemtjänst i oktober, Sandra började dejta Fredrik och jag hans bror Dani. För mig och Dani gick det åt skogen (lika bra), men Sandra och Fredrik kilar faktiskt fortfarande stadigt, även om det var lite skakigt förra sommaren. Men nu verkar det gå bra mellan dom.
PS. Jag och Dani är fortfarande vänner.
Hanna och Jocke gjorde (ÄNTLIGEN) slut i slutet av 2014, och det var en väldigt jobbig period för Hanna, som det bör vara när ett förhållande tar slut efter 6 år, men hon kämpade igenom det och var så lättad när det var över. Nu har hon dejtat Alex sedan februari förra året, och dom verkar ha det så bra tillsammans. Är så lycklig för deras skull, och dom ska nästa månad flytta ihop! Hanna och Alex var lätt förra årets mest otippade par, men så himla kul att dom hittade varandra.
Mira har jag knappt pratat med sedan dagen före julafton, det blir väl ca tre månader sedan nu. Hon mår inte så bra, och jag tror hon har gått in i väggen. Enligt Alice så har hon bra och dåliga dagar och det går väldigt upp och ned. Så jag låter henne andas, hon kommer till mig när hon är redo för det. Men vissa dagar är det jobbigt för mig också såklart, kan känna sådan oerhörd frustration över att hon inte hör av sig. Förstår (tror) väl inte att det är något personligt, men när det går så lång tid och handlar om en utav sina närmsta vänner undrar jag ibland varför hon inte låter mig finnas där för henne. Men jag hoppas att hon blir bättre en vacker dag, så kommer jag nog få veta vad som pågått förhoppningsvis.
Jag orkar inte riktigt skriva en re-cap nu med vad jag har gjort sedan jag sist skrev här men kan däremot skriva lite om vad jag har gjort det senaste.
Fick i augusti 2016 jobb på Pocket Shop där jag trivs så himla bra, men då det inte finns tillräckligt med pass för att det ska gå runt för mig så har jag bestämt mig för att söka nytt efter sommaren.
Jag och Oskar gjorde slut i slutet av november/början av december, och det var SÅ skönt. Vilken oerhörd lättnad. Mådde nästan genast MYCKET bättre när vi kapat kontakten.
I januari började jag på komvux, då jag tänkte att jag skulle försöka IGEN att få klart dom där jävla betygen då det gick åt helvete på folkhögskolan. Nu är det snart april och jag ligger sjukt mycket efter, så vi får se om jag hinner lämna in allt i tid eller om jag bara ska ge allt som har med skolan att göra ett stort fuck you. Är så trött på detta.
I början av februari fick jag en super like på tinder av en kille som heter Graham, vi började snacka jättemycket väldigt snabbt, och den 9:e mars åkte jag till usa och hälsade på honom.
Det var så himla underligt att se honom i verkligheten, det var lite svårt att greppa att det faktiskt var en riktigt människa. Första dygnet var lite konstigt, och speciellt dom första timmarna då vi knappt kunde kolla på varandra för det var så överväldigande.
Men vilken fin människa! Han var lika rolig, och härlig i verkligheten. Tycker verkligen om honom jättemycket, och på måndag kommer han hit till Göteborg och hälsar på mig. Jag vet inte riktigt vart vi står just nu, men jag tror vi dejtar och jag tänker väl att det märks när han är här vad som kommer hända.
Men jag förstår mig inte riktigt på mig själv ibland, jag hittar aldrig människor att dejta i samma stad där jag bor. Och detta tar väl priset, att börja träffa någon som bor i Rock Hill, South Carolina. Jag hoppas såklart att det går bra, men vill samtidigt inte ha för höga förhoppningar då det lika gärna skulle kunna skita sig rejält. Men om det skiter sig så är jag iallafall glad över vårt lilla äventyr ihop. Han har öppnat mina ögon på många sätt, och det känns skönt att prata med någon är på samma nivå som mig, känslomässigt eller vad man ska säga. Vi tänker ganska lika, men ändå olika. Men vi förstår varandra på ett annat plan. Det är väldigt skönt.
Ja, detta blev säkert skitrörigt.. Men så får det vara!
