1

Virrpanna - Ett ord som beskriver mig perfekt.

Min hjärna kan vara så himla snurrig, och dimmig ofta. Jag vet varken in eller ut, och det känns jobbigt att tänka. Det känns ungefär som att hundra radiokanaler är igång samtidigt, eller som att gå genom kvicksand. Jag vet inte. Hursomhelst så är det oerhört jobbigt. Det känns ibland som att jag är handlingsförlamad på grund av detta. Som att hjärnan är tom och sprängfylld samtidigt. Det är som ett sorl, skulle man kanske kunna säga. Ett litet brus, eller skavsår som ständigt är där. Detta kan ge mig en sådan oerhörd panik ibland att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, men grejen är ju att jag kan ju aldrig komma ifrån mig och min egen hjärna tyvärr. Det är väl någonting man bara får lära sig att leva med antar jag, men det är inte det lättaste.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0